onsdag 27 juni 2012



LADY GAGA AND THE PRESIDENT

En föreställning i en akt om innebörden av yttrandefrihet.

Lady Gaga                                     -I hate my government. I could rule this country better than them. We should put all the government I jail so that the people can be free!

the President                              - I am the president and you cannot say that. You cannot say any bad things about me or my government. My people already have freedom here!

Lady Gaga                                     - That’s a lie! If I cannot say what I think about you or the government there is no freedom!

the President                              - There is freedom. You can say whatever you want about me as long as it is good.

Lady Gaga                                     - What kind of freedom is that? Freedom of speech means you can say anything you want, good or bad!

the President                              - Ok, that’s it. I’m going to arrest you. You are going to jail!

Lady Gaga                                     - Freedom, freedom, freedom!!

Hur lär man människor som aldrig fått frågan “vad tycker du?” vad frihet är? Människor för vilka utbildning endast inneburit att memorera hela böcker utantill med vartenda och och men på rätt ställe. I den burmesiska utbildning är reflektion och ifrågasättande bannlyst så hur förklarar man frihet?
Inte för att jag vet om det är rätt väg att gå men vi lät i alla fall Lady Gaga leda kunskapens ljus och framförde denna  fantastiska föreställningen för våra smått förstummade elever som en uppföljning till att vi tittat på filmen The Lady under några dagar. När vi såg på filmen insåg vi rätt snart att även om alla här säger att ”vi slåss för frihet i Burma” så kunde ingen av dem förklara vad det egentligen var de ville ha. Sagt och gjort, jag plockade fram min inre diktator och Jessica sin inre diva.
  
Jag är ju som sagt lärare nu förtiden, ett mycket märkligt tillstånd som jag i alla fall aldrig skulle ha satsat mina pengar på om någon frågat mig för några år sedan. Det har inte direkt fallit sig helt naturligt för mig men jag måste erkänna att lektioner som den med Lady Gaga föreställningen, som slutade med att elever som aldrig sagt ifrån eller krävt något själva skrev små rollspel som de spelade upp, är helt magiska. Det är en alldelles särskild lyckokänsla man får när man inser att den här dagen har man faktiskt lyckats förmedla något och eleverna har äntligen upplevt känslan av att inse att deras möjligheter är mycket större än de först trott.
Här är mina små skyddslingar, är de inte underbara!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar