lördag 23 juni 2012


EVAKUERING

 Om ni undrar hur mörkt det blir här om kvällarna när det är mulet så kan jag meddela att det är så becksvart att helt lyckades missa det gigantiska trädet som låg tvärs över skolgården, rakt igenom biblioteket när vi kom hem härom kvällen. Inte förrän Paulina (exlärare som varit på besök hos oss) påpekade att ett jätteträd hade fallit rakt över skolan och lyste direkt på det med sin ficklampa insåg vi att något inte var som det skulle. Det är med andra ord mycket svårt att penetera det nästan vadderande mörkret som omsluter oss när solen gått ned. Min ynkliga lilla ficklampa från Sverige kan knappt lysa upp mina egna fötter. Trädet föll som påpekats precis tvärs över vårt bibliotek som för tillfället huserade två ganska druckna kollegor (en historia i sig) men ingen kom till skada mer än det mycket dyrt införskaffade plåttaket. När vi kom hem så pågick festen fortfarande inne ibland lövruskorna om än lite mer dämpat. Vi har haft det ovanligt stormigt här i lägret de senaste dagarna. Enorma regn är vanligt förekommande under den här årstiden men den kraftiga vinden som vi kämpar mot med våra klena paraplyer är inte normal.


Morgonen därpå kom tack och lov den Fantastiske Djungelträdsmannen och angrep vår trädsitation. Många elever och vänner kom också och hjälpte till men den lille mannen sågade, högg och hackade upp 80 procent av trädet på egen hand, notera att här finns inget som går på elektricitet eller batteri. Det var fantastiskt att se hur alla som var starka nog samlades och greppade varsin machete, ingen bad dem de bara dök upp. I fullständigt ösregn och lera upp till knäna slet de i säkert tre timmar för att få ned den resterande delen av stammen som låg farligt nära en gångstig. Vi andra mer klena och okunniga gjorde det vi kan bäst; greppade plånboken och rusade till den lilla proviantbutiken för att köpa högar med snacks och te. Kan man inte arbeta själv får man göda dem som gör det.

Platsen som lägret ligger på är ju inte direkt stadsplanerad utan husen poppar mer upp där det finns plats så därför ligger skolan mitt ibland de gamla djungelträden som ibland har en tendens att falla ihop nedtyngda av snabbväxande lianer och regnvåta lövkronor. Precis utanför mitt rum står två gigantträd som inte direkt verkar stabila och vår rektor ansåg att det helt enkelt var för farligt för oss att stanna kvar. Eftersom varesig jag eller Jessica kände för att riskera livet (man sover nog ändå inte så bra när grenarna knakar utanför) så fick vi packa ned våra filtar och myggnät och söka skydd hos en av flyktingarna som även är en god vän/kollega/elev. Naturligtvis är det en flykting som öppnar sina dörrar och hyser de två hemlösa lärarna som om det vore det mest självklara i världen.

 Den fantastiske djungelträdsmannen, som är vig som en apa, gör vad han kan för att såga av grenar så att trädkronorna inte blir så stora, det är i regnperioden som bladen tillsammans med övriga parasiter som orkidéer och lianer samlar ihop så pass mycket vatten att rötterna i de snabbväxande träden inte klarar av att hålla emot, men en enda djungelträdsman kan hinner bara med ett visst antal träd så varje år rasar ytterliggare ett antal. Förra året föll hela tre träd på en kyrka  mitt emot. Elaka tungor brukar ibland påpeka att det är en interessant slump att det även är den kyrka som också envisas med att ha de största högtalarna på de söndagskonserter som deras timslånga gudstjänser är.


Nu pendlar vi varje dag mellan det hus vi vågar sova i och skolan där vi fortfarande har alla våra saker och våra lektioner. Förhoppningsvis mojnar vinden lite snart och regnet ger med sig så att djungelmannen kan trimma jätteträden utanför utan att riskera livhanken mer än nödvändigt, men tills dess så får vi fortsätta pendla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar