EVAKUERING
Om ni undrar hur mörkt det blir här om kvällarna när det är
mulet så kan jag meddela att det är så becksvart att helt lyckades missa det
gigantiska trädet som låg tvärs över skolgården, rakt igenom biblioteket när vi
kom hem härom kvällen. Inte förrän Paulina (exlärare som varit på besök hos
oss) påpekade att ett jätteträd hade fallit rakt över skolan och lyste direkt på
det med sin ficklampa insåg vi att något inte var som det skulle. Det är med
andra ord mycket svårt att penetera det nästan vadderande mörkret som omsluter
oss när solen gått ned. Min ynkliga lilla ficklampa från Sverige kan knappt
lysa upp mina egna fötter. Trädet föll som påpekats precis tvärs över vårt
bibliotek som för tillfället huserade två ganska druckna kollegor (en historia
i sig) men ingen kom till skada mer än det mycket dyrt införskaffade plåttaket.
När vi kom hem så pågick festen fortfarande inne ibland lövruskorna om än lite
mer dämpat. Vi har haft det ovanligt stormigt här i lägret de senaste dagarna.
Enorma regn är vanligt förekommande under den här årstiden men den kraftiga
vinden som vi kämpar mot med våra klena paraplyer är inte normal.
Morgonen därpå kom tack och lov den Fantastiske Djungelträdsmannen
och angrep vår trädsitation. Många elever och vänner kom också och hjälpte till
men den lille mannen sågade, högg och hackade upp 80 procent av trädet på egen
hand, notera att här finns inget som går på elektricitet eller batteri. Det var
fantastiskt att se hur alla som var starka nog samlades och greppade varsin
machete, ingen bad dem de bara dök upp. I fullständigt ösregn och lera upp till
knäna slet de i säkert tre timmar för att få ned den resterande delen av
stammen som låg farligt nära en gångstig. Vi andra mer klena och okunniga
gjorde det vi kan bäst; greppade plånboken och rusade till den lilla
proviantbutiken för att köpa högar med snacks och te. Kan man inte arbeta själv
får man göda dem som gör det.
Platsen som lägret ligger på är ju inte direkt stadsplanerad
utan husen poppar mer upp där det finns plats så därför ligger skolan mitt
ibland de gamla djungelträden som ibland har en tendens att falla ihop
nedtyngda av snabbväxande lianer och regnvåta lövkronor. Precis utanför mitt
rum står två gigantträd som inte direkt verkar stabila och vår rektor ansåg att
det helt enkelt var för farligt för oss att stanna kvar. Eftersom varesig jag
eller Jessica kände för att riskera livet (man sover nog ändå inte så bra när
grenarna knakar utanför) så fick vi packa ned våra filtar och myggnät och söka
skydd hos en av flyktingarna som även är en god vän/kollega/elev. Naturligtvis
är det en flykting som öppnar sina dörrar och hyser de två hemlösa lärarna som
om det vore det mest självklara i världen.
Den fantastiske
djungelträdsmannen, som är vig som en apa, gör vad han kan för att såga av
grenar så att trädkronorna inte blir så stora, det är i regnperioden som bladen
tillsammans med övriga parasiter som orkidéer och lianer samlar ihop så pass
mycket vatten att rötterna i de snabbväxande träden inte klarar av att hålla emot,
men en enda djungelträdsman kan hinner bara med ett visst antal träd så varje
år rasar ytterliggare ett antal. Förra året föll hela tre träd på en kyrka mitt emot. Elaka tungor brukar ibland påpeka
att det är en interessant slump att det även är den kyrka som också envisas med
att ha de största högtalarna på de söndagskonserter som deras timslånga
gudstjänser är.
Nu pendlar vi varje dag mellan det hus vi vågar sova i och
skolan där vi fortfarande har alla våra saker och våra lektioner.
Förhoppningsvis mojnar vinden lite snart och regnet ger med sig så att
djungelmannen kan trimma jätteträden utanför utan att riskera livhanken mer än
nödvändigt, men tills dess så får vi fortsätta pendla.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar