lördag 2 juni 2012


HOBBITSTADEN

Här i lägret bygger man sitt eget hus. Reser du härifrån så kommer någon och river det, eller så kommer grannarna och ser till att ta tillfället i akt att fylla sina materialförråd. Väggar, tak och golv, allt är bambu, med taket som enda undantaget där det istället är torkade bananblad som skyddar oss från regn. Eller skyddar och skyddar, när monsunregnet vräker ned så är det bara en tidsfråga innan små bruna droppar läcker in i våra rum. Och tills dess en reparation går att ordna så löser vi situationen med muggar, glas och burkar. När natten kommer vaggas vi till sömns av ett rytmiskt dripp, dropp, dripp dropp. I våra bambuhus finns inga räta linjer, golvet gungar likt en trampolin när man går över det. Varje persons ankomst och avgång annonseras genom att hela huset svänger fram och tillbaka i takt med gångarens steg. Det känns som att permanent bo i den koja man som barn byggde ute i trädgården och sedan förgäves tjatade på föräldrarna om att få sova över i.

Nu har jag inte en hel hydda för mig själv utan jag och Jessica har varsit rum på skolans övre våning. Ett rum som precis har plats till ett myggnät, under vilket vi sover på några täcken, och ett litet bord som lutar så att pennorna rullar av. De tunna flätade bambuväggarna skyddar mot vind men är inte det minsta ljudisolerande. Prassel, nysningar och skratt, allt tar sig igenom och det går inte att avgöra om en person står inne i ens rum och talar eller är utanför när man ligger och smålyssnar i mörkret. Att det finns så många barn här i lägret är för mig ett under.

I likhet med kojan jag byggde som barn så går det inte att undgå att här är väldigt smutsigt. Spindlar bygger små nät överallt, flygor, myggor och trollsländor som dras till ljuset om kvällen samlas i drivor på golvet, bambutaket släpper ned flagor och damm allteftersom dagen går. Vi sopar men ger tillslut upp och gillar läget. Här är man liksom alltid lite smutsig.

Både toalett och badrum är separata små hus som står på gården. Samma bambukonstruktion men i mindre tappning. Efter en tidigare incident där en av volontärerna som var av den större storleken lyckades få huk-toaletten (typ ett hål i golvet) att rasa in har toaletten nu ett ordentligt gjutet cementgolv. Men som med allting annat finns ingen ljudisolering överhuvudtaget så det är ingen idé att skämmas. Att duscha är till skillnad mot vad man kan tro om Thailand en kall historia. Vattnet som står i de två stora tunnorna kommer direkt från djungeln och vår djungel är över 700 m över havet. Dessuton känns den lilla bunken jag använder för att ösa vattnet över mig liksom alltid lite för liten. Jag erkänner att jag saknar hela arrangemanget; kakel, dusch, sitttoalett, handfat och avlopp men jag bad om äventyr och äventyr fick jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar